Nedanstående är en artikel från Mitt Karlskrona 1997

Lindello
En stor fisk i ett litet akvarium

Janne Lindello, 45, kommer snart ut med en ny diktsamling. Han hoppas på
snälla recensioner, bland annat i Mitt Karlskrona.

Lindellofeber

Det råder Lindellofeber i stan, säger poeten Janne Lindello och tar fram sin diktsamling:

- Här finns många dikter som är asbra. Jävlar vilken respons jag har fått. Och ännu bättre blir de när jag läser. Jag läser som en gud!

- Och så namnet: LINDELLO! Kostade 1 100 spänn men det var det värt!

Inte så att Lindello skryter. Han är bara ärlig. Dikterna är ärligt talat mycket läsvärda och Lindello läser snudd på gudalikt där vi sitter på Café Nathalie på Wachtmeister. Här kan man se poeten Lindello allt som oftast filosoferande över en kopp kaffe några meter från fotoautomaten där han tog bilden som pryder diktsamlingen. Han ser äldre ut på kortet.

Var tvungen att bestämma sig

Lindello kom till Karlskrona från Stockholm 1970. Hans mamma är från Nättraby och där tillbringade han många somrar som barn.

- Stockholmsklimatet var hårt. Det var mycket droger och kriminalitet. Kompisarna och jag hade bara drogema gemensamt. Jag insåg att jag måste bestämma mig för vad jag ville och jag hade alltid trivts bra hos släktingarna i Nättraby så jag flyttade jag ner hit.

På den tiden hette Jan-Gunnar John-John Lindello bara Jan Lindell. Kompisarna på krogen kände honom däremot som Lindello, och så fick det bli. "Lindello" kostade 1 100 kronor på patent- och registreringsverket. Namnet är ett framgångsnamn rätt och slätt.

- Det hade aldrig gått om jag hetat Nisse Karlsson. Det är som att heta Bob Smith i Amerika.

Refuserad av 18 förlag

Diktsamlingen "Sviten om budbäraren" gav han ut själv efter att ha blivit refuserad av 18 förlag. Den motgången tar Lindello med ro.

- Det här är poesi som säljer men så har jag också en jävla försäljningsteknik, säger han.

Varför skriver han?

- För väl befinnandet. Ibland har jag ett helvete, livet är becksvart. Idag lider jag fruktansvärt av att inte känna passionen längre.

Men solen älskar han passionerat.

- Jag är soldyrkare. Jag älskar sommaren häri Blekinge, att sitta i solen och titta på flickorna. Det får du gärna skriva - folk vet ju ändå hur man är. Att sitta i solen år att leva, och sådant skriver man inte om. Om man skulle skriva om det positiva, ja, då har man aldrig levt. Ju svårare man har att leva desto bättre är man i sin konst. Man skriver bara om det man saknar.

Driver längs asfalten

För Lindello flyter varje dag på samma sätt.

- Jag vandrar på gatorna, driver längs asfalten. Jag äter frukost och sedan är jag inte tillbaka förrän på kvällen, äter middag och läser kvällstidningen. 1 det fallet är jag rutinmässig.

- Därefter kan var som helst hända. Det kan räcka med några ord.. Jag lagrar allt, jag slänger aldrig en mening. Men jag aktar mig noga för att läsa andras dikter. Jag vill inte formas. Lindello är Lindello.

Att vara poet, stockholmare och ungkarl i Karlskrona är ingen höjdare, säger han.

- Jag upplever att folk är litet rädda för en. Jag är en storstadsmänniska och håller ett litet högre tempo. Samtidigt tycker jag att tempot här passar mig bättre. Men ibland känner jag mig som en stor fisk ett litet akvarium.

Och framtiden?

Jag har skrivit min andra diktsamling nu och är inne i ett nytt skede, med prosadikter; litet tyngre grejer, något alldeles eget kanske. Mina första dikter skrev jag på en höft, nu kan jag arbeta med dem i veckor. Jag arbetar mycket seriöst, det får du gärna skriva.

LENNART SVENSSON